Det tar sig sa mordbrandspyromanen.
Nej, men allvarligt talat; lösningar och förhårdningar bandas ihop i det trassliga garnnystan kallat Livet. Som livet är ungefär. Nu ska jag tydligen börja gå på cellgifter snart - låg dos, men ändå. Först måste såklart en himlans massa tester göras. Med andra ord; BLODPROV - okey, det var bara ett ord..

Jag avskyr blodprov! Lite lustigt att jag är rädd för nålar när.. aja. Skitsamma. Förhoppningsvis kommer detta lösa några problem såsom rädsla för att folk tar på mig osv.

Födelsedagen närmar sig ungefär lika snabbt som den blodstinna doktorn. Frågan är bara vad fasen jag ska göra?! Visst kan jag gå på krogen, men ett tu tre är det -162 grader exakt och då är det inte så kul att vara full och halvnaken I tell ya. Ska man äta någon middag och leka fröker sofistikerad då? Men hur drygt är inte det? Kan inte barnkalas vara the shit fortfarande?! Någon som står bakom ett skynke och sätter fast en strumpa på en klädnypa åt ett gråtande lönntjockt barn som ska ha godis. Är inte det det ultimata? Lättheternas lätthet no.1

Tills vidare ska jag låta bli att plugga ännu mer.

Mitt PA gråter

Glömde lägga till den i inlägget, och palla redigera. Är det repeat jag hör? Möjligtvis.

Var hyfsat glad och nöjd efter helgen, kände mig lite viktig vilket är vad jag lever av och för.

Tillbaka till vardagen var det inte mycket sådant och jag med min stora käft kan ju uppenbarligen vräka ur mig det mesta.. måste säga att jag skäms bara sekunden efter oftast. Finns det en sjukdom som heter glappkäft har jag den säkert.

Skulle ha fotat en massa i helgen - det gick ju som det gick; inte alls ungefär. Horliv på allt. Jag kan inte fota! Det är en hel jävla vetanskap för mig! Ligger efter i Svenska B och PA också, och nu tog jag på mig att vara kassör i den glada förening jag är med i. Är jag självmordsbenägen?! Vad är mitt problem!? Är viktighetskänslan och vetskapen om att någon är beroende av mig så djupt rotad och genomborrande att jag givit upp min möjlighet till att slippa ångesten? Uppenbarligen, jag är en dramaqueen med seriösa problem. fick höra av min ARL-lärare att jag nog "var en sån som inte tog upp så mycket plats, eller hur?". I vilket liv var det? Inte nu iallafall. Alla skrattade när jag berättade det, så mycket osanning var det länge sen jag hörde..

Har fått en tid på sjukhuset nu. För det räcker ju inte med unghäst, skola och kassörgrejen liksom; självklart ska jag ha en fantastisk kronisk sjukdom också som har pajat halva mitt liv. Tror inte det är förrän nu jag börjat förstå hur mycket den har hindrat mig. Kan inte ens ha vilka kläder jag vill eller sätta upp håret som jag känner för. Jag kan heller inte låta någon massera mig eller dra fingrarna genom mitt hår - då kommer paniken. Alla har säkert redan märkt det men varför inte fortsätta låtsas om att det inte finns? Läste för första gången på sjukdomens officiella hemsida - tydligen har nästan hälften mått dåligt psykiskt av den. Konstigt, jag som tycker jag mår alldeles utmärkt.. Har inte kunnat simma på idrotten sen i 7an någon gång, alltid hittat en ursäkt.

Nu blir jag bara arg - bäst jag slutar här.

En bra dag! Visst att vissa kärringar är som de är, men det får inte sänka mig! MVG med beröm på Samhälle B, slapp göra sista 2 uppgifterna då jag redan klarat målen. Sjukt roligt! Känner mig stolt för första gången på länge - brukar inte vara mer än nöjd, om ens det, det är på något sätt standard att inte få under mvg vilket har lett till en sjukt, galen, fixerad tvångstanke om att allt under mvg är ig - vilket såklart inte stämmer. Både vg och g är bra om man har gjort sitt bästa för att nå de betygen. Men som sagt; galen prestationsångest som alltid leder till just ångest.

Men nu ska vi inte prata om det

Jag har ju haft en fin dag idag! Slapp plugga på eftermiddagen så jag och Kaptenen drog ner på stan och tog en fika och pratade skit om nått mongo, framtiden och allt där emellan. Det är en väldigt trevlig person när man umgås lite ibland, annars blir det för intensivt. Han är lite klurig att förstå sig på, och ibland blir det för mycket. Men inte idag.

Sen blev det stallet och tillsist åkte jag till min "bästa" vän; Hon, alltså. De där snuffarna kan jag förklara någon annan dag, men idag flöt allt på. Kände mig mestadels glad och bekymmersfri! Hon ville tom. följa med på krogen när jag fyller år - ovanligt!

Tråkigt att läsa vah?

det är ju så jävla lustigt att hon smsade mig idag. fast det gjorde hon inte, det var jag som började, men hon skrev det jag höll på att slita mig itu för igår. kul. det kanske är någon kosmisk regel som finns; när jag gör något dumt blir det rätt nästa dag. istället fick jag gå runt med paranoia och sveda. men det var det värt om det är så att lagen finns - annars svider det värre.

studentmössorna börjar trilla in nu också. helt fantastiskt. det är snart! bara 131 dagar kvar eller så, men vem räknar?

kan inte åka till stallet idag heller pga plugget. ska skriva den sista uppgiften på ShB om religion och samhället. fast egentligen är det inte den sista, för den har jag "glömt". det blev för mycket jobb, så påpekar han det inte kommer jag inte nämna det heller - och dessutom; har jag fått mvg på alla uppgifter hittills kanske den inte behövs. jag hoppas verkligen på det, har inte tid med mer saker..

nu ska jag fixa nytt virusskydd på datorn. den måste fan vara smittad med allt så lättlurad som jag är.

jag gillar ju att blogga, men hatar när folk jag känner läser dem. känn hyckleriet spotta mig i ansiktet. jag vill skriva om saker jag ser och känner, människor jag hatar och människor jag älskar - det är svårt när ens moster läser bloggen. tur att det är över..

lite blod på benet har ingen dött av. fattar inte varför hon reagerar när hon inte bryr sig (det om något är hyckleri) det är ständigt jag, och efter tycker jag inte om mig för att det känns som falsk marknadsföring.

hon kommer finnas med mycket här. utan att jag förstår varför. 

borde sova

har fotokurs imorgon

jag rev mig på nån spik