Panikångest - för vaddå? Ingenting och allting samtidigt. För det jag inte har, aldrig kommer att få, har och alltid kommer bära med mig. Livet är över innan det ens har börjat med min pissiga inställning. Hade allt gått som jag velat hade jag nyss gått ut Naturvetenskapligaprogrammet med inriktning Natur och skulle idag ha börjat min 5åriga tandläkarutbildning efter att ha tagit studenten med fantastiska betyg. Nu gick jag ut Estetiskaprogrammet inriktning Bild och Form, tre betyg från högsta i alla ämnen (såklart fel ämnen) och ska ta ett år ledigt från studier och istället vara arbetslös - borttappad i folkmassan som inte kommer komma någonstans. Jag hade greppet ett tag men tappade det, föll utan stopp och landande i ingenting. Där är jag nu; ingenstans, och jag vet inte hur jag ska ta mig upp. Bästa vännen med lysande framtidsutsikter, bil och jobb - jag har varken eller. Skulle vilja trycka på repeat och göra om allt trots att jag vet att jag gjort mitt bästa mestadels av tiden jag spenderat här. Vart är jag? Ångestångestångest. Jag är 19år och mitt liv är över. Mina framtidsutsikter är att jobba med något mediokert när jag hela mitt liv drömt om något större, önskat mer än vad jag är och kan, begränsad av mig själv. Pluggis, nörd, bokmal för att hamna bredvid de som aldrig brydde sig. Mitt värde mätt i framgång = 0. Hopplös. Det blev inget av mig innan jag fick börja prova. Hur ska en människa hinna med allt hon önskar innan livet tar slut? Eller innan det börjat?

Jag skulle kommit längre vid det här laget, klarat mer, varit mer. Reducerad till inget, utspridd 10cm under markytan långt från stjärnor och oändlighet. Fast i det korta nuet, bortglömd igår. Försvunnen och aldrig upptäckt. Ett liv som ingen när hon ville vara någon.

Ångest, ångest är min arvedel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade människa. Lappen du lämnat bakom fotot innan vi åkte till Egypten satt kvar när jag rotade runt bland gamla saker, och här är du igen. Jag hade glömt bort bloggen som en gång var din enda ventilering. Efter år av självhat, bottenlöst fallan...

Om alla bara står stilla en sekund så kan jag börja reda ut det här! Snälla?  Den där lilla skarpa saken ser extremt mysig ut i jämförelse med kaoset som råder inuti. Det river med wolverine-klor. Efter att besökt studieyrkesvägledaren kändes allt ...

Jäkla bergochdalbana. Idag mår man toppen. Behöver nog bara komma ut och vara bland folk för att jag ska slå om till himlaläge. Känns skönt. Fick prata med le beste friendo också och allt ordnar sig tror jag. Eller så är det bara jag som känner ett b...

Jag vet inte om jag blivit mer elak, oberäknerlig och jävlig allteftersom världen öppnar sig framför mina ögon eller om jag alltid varit såhär hemsk och jag bara inte föstått det. Ni vet när man går runt och är så glad så att det lika gärna skulle ku...

Inte ens det ständigt stjärnklara taket kunde skydda mot människans obarmhärtiga skepnadsbyten. De smet in mellan stockspringorna, över det nytjärade golvet som lovat att det skulle hålla dess disiga andedräkt borta och in till mig. In till det mig s...