Feg är jag också. Fy! Nej, jag måste ta tag i det här. Ingen skrev upp sig på att vara vän med ett labilt vrak. Ska sluta vara orättvis och bara ta hela tiden. Drog mig ur när jag skulle boka tid hos ungdomsmottagningen senast - hey, jag mådde ju bra den morgonen! Mår bra ikväll också men inser att jag inte kan hålla på i 120km/h på norsk bergväg. Nej, nu ställer jag klockan så jag kan ta mig upp och rädda alla andra från mig. Det här är ohållbart. DOCK lyckades jag rädda mig igår - bara en linje pryder mitt ben trots det totala sammanbrottet. Kanske kan jag ta ikapp från underläge och vinna tillslut?

Att både vara äcklig på utsidan och på insidan är typiskt dåligt. Kan jag rädda någon form av "inre jag" kanske någon därute kan stå ut med att jag ser ut som en karta. NEJ FAN, TA DIG SAMMAN! Imorgon ringer jag, glad eller miserabel. Jag är skyldig alla som står ut med mig det. Speciellt Du, fina Du. Sämsta vännen man kan ha som bara berättar hälften av skiten och kastar resten över dig i lavin efter lavin. Du som inte behöver någon som jag men som ändå står ut. Skuldtyngd är vad jag är och agerar därmed praktexempel till boken om den typiske svensken där vi hatarjust den känslan.

Jag ska bli bättre för alla andra, för själv skulle jag dissat mig för länge sedan.

BTW

Fest på gatan med Rebecca och Fiona var ganska schweet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade människa. Lappen du lämnat bakom fotot innan vi åkte till Egypten satt kvar när jag rotade runt bland gamla saker, och här är du igen. Jag hade glömt bort bloggen som en gång var din enda ventilering. Efter år av självhat, bottenlöst fallan...

Om alla bara står stilla en sekund så kan jag börja reda ut det här! Snälla?  Den där lilla skarpa saken ser extremt mysig ut i jämförelse med kaoset som råder inuti. Det river med wolverine-klor. Efter att besökt studieyrkesvägledaren kändes allt ...

Jäkla bergochdalbana. Idag mår man toppen. Behöver nog bara komma ut och vara bland folk för att jag ska slå om till himlaläge. Känns skönt. Fick prata med le beste friendo också och allt ordnar sig tror jag. Eller så är det bara jag som känner ett b...

Jag vet inte om jag blivit mer elak, oberäknerlig och jävlig allteftersom världen öppnar sig framför mina ögon eller om jag alltid varit såhär hemsk och jag bara inte föstått det. Ni vet när man går runt och är så glad så att det lika gärna skulle ku...

Panikångest - för vaddå? Ingenting och allting samtidigt. För det jag inte har, aldrig kommer att få, har och alltid kommer bära med mig. Livet är över innan det ens har börjat med min pissiga inställning. Hade allt gått som jag velat hade jag nyss g...