panikkänslor och ångest. fan vad jag hatar mig ibland. kliar överallt och allt blir fel. stipendium för att man var duktig inom konsten - men tjena. hatar allt jag gör och det jag rör vid blir till ruttnande sand. finns det ingen som har naglar långa nog att nå till min hjärna. det kliar så jag blir galen. skulle vilja ta rakhyveln och dra av all hud på kroppen. bort ska den bortbortbort. den har förstört hela mig och mitt. ett jättestort ärr skulle ersätta alla ökenbyggnader som inte borde vara där. precis så är de - som ökenbyggnader. det är slätt överallt tills de dyker upp. såg dem från flygplanet i egypten, precis så ser de ut. ville störtlanda rakt ner i dem, utplåna, bort.

"jag kan gå med dig"

behöver ingen axel. jag är inte svag. har alltid klarat mig bra själv så varför behövs du nu? förstår inte vad skillnaden är. jag kan gå själv. ska bara leka röd tiger en gång till och vinna över förkylningen. jag kräver vinst.

tänk att man måste vara så himla perfekt för att man ska få jobb också? "de kollar igenom er facebook och twitter och bloggar" och tomten ser alla dumma barn. jag är inte dum, heller inget psykfall som kommer döda alla men jag måste ändå akta mina bilder och allt jag skriver. ingen vill ha en instabil person som får ångest på bussen. men annars är jag jättetrevlig och glad. jag behöver bara ständig bekräftelse på att jag finns och är - men det går väl bra?

någon dag ska jag visa bloggen. måste bara censurera först som med allt annat.

"jag är en glad och positiv person.."

måste skrapa sönder glad och positiv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade människa. Lappen du lämnat bakom fotot innan vi åkte till Egypten satt kvar när jag rotade runt bland gamla saker, och här är du igen. Jag hade glömt bort bloggen som en gång var din enda ventilering. Efter år av självhat, bottenlöst fallan...

Om alla bara står stilla en sekund så kan jag börja reda ut det här! Snälla?  Den där lilla skarpa saken ser extremt mysig ut i jämförelse med kaoset som råder inuti. Det river med wolverine-klor. Efter att besökt studieyrkesvägledaren kändes allt ...

Jäkla bergochdalbana. Idag mår man toppen. Behöver nog bara komma ut och vara bland folk för att jag ska slå om till himlaläge. Känns skönt. Fick prata med le beste friendo också och allt ordnar sig tror jag. Eller så är det bara jag som känner ett b...

Jag vet inte om jag blivit mer elak, oberäknerlig och jävlig allteftersom världen öppnar sig framför mina ögon eller om jag alltid varit såhär hemsk och jag bara inte föstått det. Ni vet när man går runt och är så glad så att det lika gärna skulle ku...

Panikångest - för vaddå? Ingenting och allting samtidigt. För det jag inte har, aldrig kommer att få, har och alltid kommer bära med mig. Livet är över innan det ens har börjat med min pissiga inställning. Hade allt gått som jag velat hade jag nyss g...